Kvandals Antagonia är ett spänande verk med explosiva rytmer i intrikata mönster, omvaxlande de med mjuka klanger. Här och var finns det inslag av solistiska repliker. Den långsamma satsen är en verkningsfull kontrast mot yttersatsernas massiva klangblock. Kontrabassarnas mystiska flageoletter klingande mjukt och fint och vidarefõras av de övriga strålarnas ackord, som bredde ut sig över hela klangregistret. En fascinerande mellansats, som efter de suggestiva avslutnjngsackorden õvergår i finalens hamrande rytmer. De tre slagverkarna gav skärpa ät stråkarna rytmik med rytmiska accenter.

Antagonia är ett stort verk. både i Kvandals opuslista och i nyare norsk musik överhuvudtaget. I sin musik förenar Kvandal efterkrigstidens radikala experiment med en trygg och solid känsla för traditionen. Antagonia står i det avseendet inte isolerat.

Bland hans verk finns solokonserter för oboe, flõjt, violin, orgel. Där finns kammermusik för växlande besättningar, bl.a. ett förtjusande divertimento från 1941, som kan spelas för orkestrala stråkar eller kvartett, vidare sånger och annat. Kanske kan mötet med Antagonia skapa nyfikenhet på andra verk i Kvandals opuslista. Det är mycket att hämta dar.

Av Rolf Davidsen, Arvika Nyheter, 03.05.1993